TJUGOTREDJE DECEMBER
DEL 1: SANNINGEN PÅ SPÅRET
”Kan man spela låtarna baklänges?” sa Petra och tryckte på paus strax innan låtens slut. ”Folk lägger ju in sådan där baklängesmeddelanden på skivor ibland.”
Jag suckade.
”Det kan man kanske”, sa jag. ”Fast jag tror inte det hjälper.”
Med vissa avbrott hade vi nog letat efter CDns dolda budskap i över tio timmar. Lucy hade tröttnat och satt och läste i en av Mårten Sandéns böcker på min säng, omgiven av våra julkappskassar. Jag kan inte minnas att jag någonsin handlat så mycket på så kort tid förut. På mindre än tre timmar blankt hade vi klarat av varenda julklapp till hela familjen. Till och med Rebecka var imponerad.
”Vad sjunger han egentligen?” sa Petra. ”Säger han något om nummer tjugotvå i någon låt?”
Jag suckade igen.
”Men, du hör ju själv”, sa jag och tog fjärrkontrollen från Petra. ”Han säger ju ingenting alls. Han bara nynnar utan ord.”
Jag tyckte på play igen och låten som vi lyssnat på tonade ut.
”Skivan kanske var en present”, sa jag. ”Men hur vet vi att den är samma present som Mårten Sandén menar? Det kanske finns någon helt annan present som …”
”Vänta!” hojtade Petra och pekade på skivspelaren. ”Såg ni?”
Lucy lyfte på huvudet och gav henne en irriterad blick.
”Kan du vara snäll att inte skrika?” sa hon. ”Jag försöker faktiskt läsa här.”
Petra ignorerade henne naturligtvis.
”Men såg du, Peter?” sa hon. ”Vad sjutton gjorde den?”
Jag vände mig mot stereon. Så vitt jag kunde se hade den inte gjort någonting utom att börja spela upp nästa låt.
”Vad menar du?” sa jag. ”Den spelar skivan bara.”
Petra flög upp.
”Det är ju precis det den inte gör!” sa hon. ”Gå tillbaka till förra låten.”
Jag stegade bakåt en låt, till spår tjugoett.
”Och så en framåt”, sa Petra. ”Det borde vara tjugotvå, eller hur?”
Jag hoppade fram en låt och hamnade naturligtvis på tjugotre, som alltid.
”Det där funkar aldrig”, sa jag. ”Den skippar en låt, det har den gjort hela tiden.”
Till och med Lucy blev lite intresserad när Petra började hoppa upp och ner på golvet och flaxa med armarna som en galen hök.
”Den skippar nummer tjugotvå!” skrek hon. ”Fattar ni inte? Nummer tjugotvå!”
KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL DEL 2!
23 | 24 | * |