TIONDE DECEMBER
FEL SPÅR
”Egentligen borde man bara strunta i alltihop”, sa Petra och snurrade min skrivbordsstol ett kvarts varv mot fönstret. ”Vad har den där Mårten Sandén någonsin gjort för oss?”
Jag suckade.
”Det handlar inte om det, Petra”, sa jag och sänkte volymen på stereon med fjärrkontrollen. ”Du hörde vad Olle sa. Den som har manuset till Bröderna är i stor fara.”
”Och det borde ju vara Mårten Sandén, eller hur?” sa Lucy. ”Eftersom det var han som skrev det.”
När Petra inte svarade tog Lucy sats och fortsatte.
”Vi vet ju inte ens om det är som Olle tror, att han håller sig undan frivilligt”, sa hon. ”Tänk om Lorelei Pumpian har kidnappat honom!”
Petra snurrade tillbaka i stolen och spände ögonen i henne.
”Då får han skylla sig själv”, sa hon. ”Ingen har bett honom att sno våra fall till sina böcker.”
Låten närmade sig slutet och jag höjde volymen igen. Kanske skulle det funka den här gången …
”Men, Petra”, sa Lucy vädjande. ”Tänk om han sitter inlåst någonstans?”
Petra spärrade upp ögonen.
”Det är väl inte mitt problem!”
Nej, det var samma sak varje gång. Hur jag än backade och trixade hoppade CDn över ett spår.
”Lucy har rätt, Petra”, sa jag och slängde ifrån mig fjärrkontrollen på sängen. ”Även om han bara gömmer sig måste någon hjälpa honom.”
”Precis”, sa Lucy. ”Jag tror faktiskt inte polisen klarar det.”
Petra lyfte lite på huvudet. För första gången såg hon lite intresserad ut.
”Jaså?” sa hon. ”Varför inte?”
”Men, du vet”, sa Lucy. ”Olle och Staffan kanske är bra på att sköta papper och hålla förhör och så, men när det gäller själva spanandet brukar de klanta till det.”
Petra nickade långsamt. Smicker brukar bita på henne.
”Det är ju sant, förstås”, muttrade hon. ”Fortsätt.”
Lucy slog ut med händerna.
”Det här är ett fall för Hemliga ögat, helt enkelt”, sa hon. ”Du kan spåra upp Lorelei Pumpian och Peter håller på att lösa det där chiffret och …”
”Det har jag aldrig sagt”, avbröt jag. ”Jag sa bara att det verkar finnas ett mönster i felstavningarna på de där tolv hemsidorna. Det skulle kunna vara ett chiffer.”
Lucy nickade, som om det var precis det hon hade menat.
”Och i så fall löser du det”, sa hon. ”Kom igen, Petra. Vi är de enda som kan klara det här.”
Petra vände sig mot fönstret.
”Vad är det för platta, förresten?” frågade hon rakt ut i luften. ”En ny Josh Rouse?”
Min tvillingsyster gör ofta så där när hon behöver tid att tänka. Istället för att be en vänta så börjar hon bara prata om något helt annat. I och för sig var det ett framsteg att hon pratade om musik.
”Nej, bara något jag fick av Ricky”, sa jag. ”Vad säger du då? Ska vi hjälpa honom eller inte?”
Petra suckade och snurrade ett helt varv i skrivbordsstolen.
”Inte för att den där Mårten Sandén förtjänar någon hjälp”, sa hon. ”Men vi gör väl ett försök.”
10 | ||||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |