ELFTE DECEMBER
BILLIGA BILJETTER
”Petra, du är faktiskt inte klok!” sa Lucy och släppte sin skolväska i en hög med gamla löv. ”Vi kan inte åka till Stockholm helt själva!”
”Klart vi kan”, sa Petra. ”Du sa ju själv att vi var de enda som kunde hjälpa kepsfjanten.”
Hon saktade knappt in när hon rundade lövhögen, så Lucy fick plocka upp sin väska och springa efter henne.
”Jo, i och för sig”, sa Lucy. ”Men det var inte riktigt så jag menade.”
Själv gick jag en bit bakom dem och försökte låta bli att trampa i hundbajset som jag misstänkte dolde sig under lövhögarna i parken.
”Tjejerna på Mårten Sandéns förlag är de enda som kan ge oss tillräcklig information”, sa Petra. ”Och eftersom förlaget finns i Stockholm måste vi åka dit.”
Petra hade verkligen gjort en helomvändning sedan vi pratade föregående kväll. Inte för att det är något nytt att min tvillingsyster kan vända på en femöring, men till och med jag var förvånad över hur målmedveten hon var. Varenda rast under tisdagen hade hon ringt till bokförlaget från skolbiblans telefon – jag tror hon slog i Emelie att det var något arbete till svenskan - och till slut hade hon faktiskt fått tag på Mårten Sandéns redaktörer och bestämt möte med dem nästa dag.
I Stockholm.
”Men jag har liksom inte flera hundra kronor att lägga på tågbiljetter!” sa Lucy. ”Jag måste köpa julklappar!”
Petra drog upp ett papper ur fickan och vecklade ut det.
”Tur och retur blev det fyrtio kronor per person”, sa hon. ”Då har vi egen kupé på nattåget, både nu ikväll och när vi åker hem imorgon.”
Lucy stannade igen.
”Fyrtio spänn?” sa hon. ”Hur kunde det bli så billigt?”
Petra ryckte på axlarna.
”Jag lät Tim bjuda på en auktion på Tradera”, sa hon. ”Han är grym på auktioner.”
Det är faktiskt sant. Ingen vet riktigt hur gammal Juliets kompis Tim är – förmodligen har han inte fyllt sju än – men han har mer pengar än vi och våra föräldrar tillsammans. Och han tjänar pengarna själv, på en massa mystiska sätt. Dessutom är han otroligt bra på att köpa saker billigt på Internet. Juliet berättade att han hade köpt en kristallkrona i födelsedagspresent till sin mamma för arton kronor. Arton spänn, för en riktig kristallkrona!
”Jaha”, sa Lucy surt och började trava efter Petra. ”Okej. Men hur ska vi få ledigt från skolan då?”
”Inga problem”, sa Petra. ”Jag snackade med Mathiasson, och han sa att det gick bra så länge du fanns i Domkyrkan senast halv sju på Luciamorgonen.”
Jag hade nästan glömt bort att Lucy skulle läsa högt inför hela Domkyrkan på skolans Luciamorgon. Själv hade jag förmodligen hellre emigrerat till Kryddöarna än att göra något sådant, men Lucy är rätt van. Fast att gå upp tidigt är hon inte särskilt van vid.
Lucy stannade igen och dängde sin väska i marken.
”Halv sju?” skrek hon. ”Då är ju typ bara kråkor och igelkottar och sådana vakna!”
Petra gick tillbaka och hämtade henne.
”Vi kommer att vara vakna, eftersom tåget kommer till Lund strax efter sex”, sa hon. ”Skynda dig nu, vi måste hinna hämta biljetterna innan ...”
Hon tystnade och pekade på något som hade glidit ut ur Lucy skolväska.
”Vad sjutton är det där?”
Lucy skruvade på sig.
”En bok”, sa hon. ”Alltså, jag har bara lånat den.”
Petra böjde sig ner och tog upp den. Den hette Skatan, och på framsidan cyklade en tant i röd basker förbi en Halloween-lykta. När jag tittade närmare såg jag att huset i bakgrunden var Universitetsbiblioteket, och att barnen som kikade fram bakom ett träd var Petra, Lucy och jag.
”Varför läser du sådant skräp?” fräste Petra. ”Har du inget bättre för dig?”
Lucy tog boken från henne och stoppade tillbaka den i väskan.
”De är faktiskt ganska spännande”, sa hon. ”Och Mårten Sandéns böcker kanske kan hjälpa oss att förstå hur han tänker.”
Petra började gå igen.
”Knappast”, muttrade hon. ”Om vi vill förstå hur han tänker borde vi förmodligen läsa Kalle Anka.”
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |