FJÄRDE DECEMBER

BÖCKER & BRUNETTER

Petra klickade fram och tillbaka mellan de tolv hemsidorna som låg öppna i webfönstrets olika flikar.
”Jag fattar inte”, sa hon. ”Varför skulle vi ha hans nummer? Hur skulle vi ha fått …”
”Nämen, Petra”, kvittrade Emelie, vår skolbibliotekarie, och tittade över Petras axel. ”Har du äntligen blivit en liten bokslukare?”
Petra gav henne en mörk blick.
”Nä, det har jag inte”, muttrade hon. ”Jag spanar.”
Men det hörde inte Emelie. Hon pratade på om hur kul det var att Petra för en gångs skull kollade på något som inte hade med skurkar eller klättring att göra. Bara att Petra stannade kvar i biblioteket efter sista lektionen måste varit en glad överraskning för Emelie. Att jag stannar är hon ganska van vid.
”Du kanske vill låna något, Petra?” sa hon. ”Det har kommit en massa bra böcker den senaste tiden.”
Petra såg ut som om hon försökte hasa ner under datorbordet och försvinna.
”Det är lugnt”, mumlade hon och pekade på de tolv webläsarfönstren som låg öppna på skärmen. ”Jag vill bara kopiera de här texterna och skriva ut dem.”
Emelie verkade lite besviken, men hon hjälpte oss att kopiera över meddelandet från de tolv olika hemsidorna i ett word-dokument och skriva ut det på skrivaren. När vi satt och studerade pappret lutade hon sig fram över min axel.
”Vad fantasilöst att skriva samma text på alla sajterna”, sa hon. ”Och illa stavat är det också.”
Emelie är ung och ser ganska cool ut, men så fort det kommer till rättstavning och dåligt ordförråd blir hon sträng som en gammal magister.
”Fast han stavar fel på olika ord”, sa jag och pekade. ”Han måste haft bråttom.”
Emelie fnös så näsringen darrade.
”Rent slarv”, sa hon. ”Är det någon ni känner?”
Innan jag hann svara hade Petra ljugit ihop något om en släkting i Australien som ville skicka julklappar till familjen, och medan Emeilie fortfarande var vimmelkantig av hennes rövarhistorier passade Petra på att dra mig med sig ut ur biblioteket.
”Du får gå till repetitionen och vänta på Lucy”, sa Petra och knölade ner pappret i skolväskan. ”Jag sticker hem och ser om jag kan hitta några ledtrådar i den här röran.”
Det passade mig bra, eftersom jag hade tänkt vänta på Lucy i alla fall. Skolans teatergrupp har repetition varje tisdag och torsdag, och jag går nästan alltid dit och hämtar Lucy. Oftast ser jag lite av repetitionen också, eller så passar jag på att göra läxorna.
Aulan var mörk och tyst i när jag kom in. Först trodde jag att jag hade tagit fel på dag, men så såg jag Oskar Sundberg längst ut i den bakersta raden. Oskar går i vår klass och han är också med i teatergruppen, som ljusskötare och så. Dessutom är han Petras pojkvän – när hon har tid med sådant.
”Hallå Oskar”, viskade jag och slog mig ner bredvid honom. ”Är Lucy inne och byter om, eller?”
Oskar nickade med blicken fäst på aulans fönstervägg.
”De kommer nog snart”, sa han. ”De har ett par scener till att …”
Han tystnade, som om han inte riktigt kunde koncentrera sig.
”Att gå igenom?” sa jag. ”Ska de testa slutet idag?”
Oskar nickade igen.
”Slutet och … ” sa han. ”Och …”
”Och början av andra akten?” sa jag. ”Den som Mathiasson inte tyckte fungerade sist?”
”Mm”, sa Oskar. ”Den som …”
Han ruskade på huvudet och vände sig mot mig.
”Förlåt, men den där mörkhåriga tjejen utanför fönstret är jättekonstig”, sa han. ”Hon har stått och kollat in i säkert fem minuter nu.”
Jag sträckte på nacken.
”Vilken tjej?”
”Ser du inte henne?” sa Oskar. ”Hon står ju precis …”
Han vände sig mot fönstret och tystnade igen. Det stod ingen tjej utanför aulans fönster, det kunde både Oskar och jag se.
”Jag fattar inte”, sa Oskar. ”Hon måste gått precis när du kom. Men jag lovar, hon var jättekonstig och hade …”
”Tyst i salongen!” röt Mathiasson, svenskläraren som leder skolans teatergrupp. ”Ska ni vara här inne så får ni gå ut!”
Oskar gjorde en irriterad grimas och sjönk ner i stolen.
”Jag lovar att hon var där”, sa han lågt. ”Hon stod och glodde in genom fönstret för bara tjugo sekunder sedan.”
Mathiasson gav oss ännu en bister blick från scenkanten och jag nickade lugnande mot honom.
”Visst”, väste jag åt Oskars håll. ”Bra.”
”Vadå, hon gjorde faktiskt det”, sa Oskar lite högre, och Mathiasson snodde runt och höjde ögonbrynen.
”Det är lugnt, Oskar, jag tror dig”, viskade jag i mungipan. ”Men om du inte håller klaffen nu, så blir det vi som får stå och glo in genom fönstret.”

Missat något avsnitt?

1	2	3	4	5
6	7	8	9	10
11	12	13	14	15
16	17	18	19	20
21	22	23	24	*