TREDJE DECEMBER
MEDDELANDEN & MÄRKEN
Petra stönade där hon låg på golvet framför mina fötter.
”Jag blir tokig”, sa hon. ”Vem är han? Och varför i hela friden pratar han om oss?”
Petra var inte den enda som höll på att bli tokig. Ända sedan vi kom hem från skolan hade vi analyserat varenda detalj i det korta YouTube-klippet. Vi visste fortfarande inte mer än att mannens keps var nästan likadan som den Tim brukar ha.
Jag satt på min säng med pappas laptop i knät och Lucy hängande som en gam över axeln.
”Synd att man inte kan zooma in tröjan mer”, sa jag och klickade på den suddiga uppförstoring av mannens tröja jag lyckats göra. ”Jag vet att jag har sett det där märket någonstans.”
”Jo, du har sagt det”, sa Petra och reste sig på armbåden. ”Ungefär tusen gånger.”
”Han har rätt, Petra”, sa Lucy. ”Jag känner också igen det.”
Sammanlagt hade vi nog tillbringat ett par timmar med att diskutera märket som syntes på mannens tröja. Det stod någonting på den, men orden gick inte att läsa för halsduken. Bredvid bokstäverna fanns en sorts snirklig figur som av någon anledning fick mig att tänka på Pippi Långstrump.
”Jag känner väl för sjutton också igen det”, fräste Petra. ”Men jag tjatar inte om det som en sabla papegoja!”
Lucys ögon mörknade olycksbådande och jag insåg att det var tid att ingripa.
”Kom igen”, sa jag och lade ifrån mig datorn. ”Vi lyssnar på lite musik istället.”
Jag tryckte igång CDn jag fått av Ricky, och lade mig bredvid Lucy på sängen. Lucy kurade ihop sig och blundade, och till och med Petras irriterade trummande mot golvet tystnade när tonerna lade sig som en varm filt över rummet.
”Du, Peter?” sa Petra efter en stund. ”Vad var det för hemsida han pratade om?”
Jag låg så skönt att jag inte ville resa på mig. Egentligen hade jag ingen lust att svara heller.
”Barnens bibliotek”, sa jag. ”Men jag har redan kollat den.”
Jag hörde hur Petra satte sig upp.
”Barnens bibliotek?” sa hon. ”Vad sjutton är det för något?”
Man får ha lite tålamod med min tvillingsyster när det gäller sådant som har med böcker att göra. Hon är inte precis någon storläsare.
”Men du vet”, sa jag. ”Barnens bibliotek. De som har Bokjuryn.”
”Bokjuryn?” sa Petra. ”Vad sjutton är … ?”
”Strunt samma”, gäspade jag. ”Jag har redan kollat upp det. Det stod inget.”
Petra svarade inte, men jag hörde att hon hasade fram och tog laptopen från sängen.
Sedan måste jag ha somnat bredvid Lucy, för när jag vaknade var det mörkt i rummet. Det enda ljus jag såg var ett svagt blått sken som verkade komma från golvet. Yrvaket vände jag på mig och kikade över kanten.
”Tolv”, sa Petra. ”Det verkar inte finnas fler.”
Jag gäspade.
”Va?” sa jag. ”Tolv vadå?”
Petra såg upp.
”Han har skrivit på tolv hemsidor”, sa Petra. ”Exakt samma meddelande.”
Nu började jag bli intresserad.
”Ett meddelande från gubben på videon?” sa jag. ”Hur kan du veta det?”
Petra ryckte på axlarna.
”Det är nästan samma sak som han säger på filmen”, sa hon. ”Jag googlade på orden och fick precis tolv träffar.”
Jag gnuggade mig i ögonen och försökte tänka.
”Men …” sa jag. ”Tror du att alla tolv meddelandena är till oss?”
Petra fällde ihop datorn och räckte den till mig.
”Det verkar inte bättre”, sa hon. ”Kolla själv.”
KLICKA PÅ BILDEN!
3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |