TJUGOFÖRSTA DECEMBER
SNÅLJÅPAR & SUPERHJÄRNOR
Jag tycker alltid att det är pinsamt att bråka med sina syskon när man har kompisar hemma, men den här gången gick det helt enkelt inte att undvika. Ricky behövde få sig en rejäl utskällning, även om både Björn och Samme var där.
”Men jag har ju köpt en biocheck till dig!” skrek jag. ”Ska vi helt plötsligt inte gå på bio i mellandagarna nu?”
Ricky skyfflade in en bautasked cornflakes och skruvade på sig.
”Du kan väl gå själv”, muttrade han. ”Det där med bio i mellandagarna var bara något fånigt som Max hittade på när vi var små.”
Jag kippade efter andan. Jag hittade inte ord.
”F-fånigt?” frustade jag. ”H-hittade på?”
Så länge jag kan minnas har vår äldste bror Max, som var i tonåren när jag föddes, tagit med Ricky och mig på bio mellan jul och nyår. Oftast såg vi någon matiné på den fantastiska gamla biografen The Paris, precis intill The Plaza Hotel. Promenaden genom ett snöigt Central Park, att köa på trottoaren i sina juklappsvantar, känslan i magen när ljusen i salongen släcktes – allt var som en saga. Och jag har fortfarande aldrig sett något vackrare än The Paris syrénfärgade sammetsridå.
Förutom Lucy, förstås.
De senaste åren har Ricky och jag fått gå ensamma på mellandagsbio, eftersom Max jobbar så mycket, och nu ville Ricky slutgiltligen ta kål på vår finaste jultradition. Mycket kan jag tåla från min yngste storebror, men det här var too much!
”Och vad hade du tänkt köpa i stället?” frågade jag. ”Vad det än är så vill jag inte ha det!”
Ricky slurpade i sig de sista cornflakesen och rapade.
”Du har ju redan fått det”, sa han. ”Den där skivan jag gav dig. Jag sa ju att det var en tidig julklapp.”
Först förstod jag inte vad han menade.
”Vadå, bränn-CDn?” sa jag. ”Menar du att en sabla bränn-CD är min julklapp?”
Ricky sneglade lite skuldmedvetet på Björn och Samme och rapade igen.
”Du gillade ju den”, mumlade han. ”Det är väl tanken som räknas.”
”Precis”, sa jag. ”Det är tanken som räknas, Ricky.”
Om Ricky inte hade varit så förbaskat stor och stark hade jag nog försökt brotta ner honom på golvet och gnugga hans öron. Men det är liksom ingen idé att ens försöka. Ricky är större än de flesta vuxna och tar över hundra kilo i bänkpress, vid femton års ålder. Om jag hoppade på honom skulle det bara bli som när Petra och jag var små. Varenda gång vi bråkade med Ricky slutade det med att han stoppade oss i var sin tvättsäck, tog Petra under en arm och mig under den andra och lade upp oss på hatthyllan i tamburen.
Det är liksom inte så lätt att vinna ett bråk när man ligger i en tvättsäck på en hatthylla.
Jag nöjde mig med att ge Ricky en lång, anklagande blick och reste mig från köksbordet. Utan ett ord gick jag in på mitt rum med Björn och Samme som två skuggor efter mig.
”Vad tabbigt”, sa Björn försiktigt. ”Jag kan hänga med dig på bio om du vill.”
Jag försökte le.
”Det är lugnt”, sa jag. ”Det är liksom en familjegrej.”
Samuel hade satt sig vid skrivbordet och pillade på de isärklippta papperslapparna. Jag höll ögonen på honom. Samuel är hygglig och så, men han är kanske inte den mest intelligente i klassen. Tvärtom, kan man säga. Ibland gör han saker som är så korkade att man inte ens kan gissa dem i förväg.
”Akta lapparna där, Samme”, sa jag. ”De ska ligga i en viss ordning.”
”Coolt”, sa han. ”Är det något nytt fall ni jobbar på?”
”På sätt och vis”, sa jag. ”Det är nog någon sorts chiffer, men jag har ingen aning om vad det betyder.”
Björn tittade nyfiket över Sammes axel.
”Hm, siffror”, sa han. ”En kod till något, kanske? Ett kassaskåp?”
Jag suckade och ruskade på huvudet.
”Nä”, sa jag. ”Det är nog någonting enklare, men jag …”
”Ett telefonnummer”, sa Samme. ”Till en mobil.”
Jag tystnade och tittade på honom.
”Va?”
”Det är ett ju mobilnummer”, sa Samuel. ”Kolla, det har ett sådant där landsnummer i början. Plus fyra sex.”
Långsamt stack jag handen i bakfickan och drog upp lappen där jag hade skrivit ner siffrorna i rätt ordning.
Ett mobilnummer.
”Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, Samme”, sa jag och lade handen på hans axel. ”Men du är den smartaste människa jag känner.”
21 | 22 | 23 | 24 | * |