ELFTE DECEMBER
”But, please, Juliet”, sa mamma och försökte knyta en rosett på bandet runt min lillasysters Luciaklänning. ”Hur ska vi hålla koll på er mellan Lund och Stockholm?”
Juliet himlade med ögonen som om hon redan hade förklarat tusen gånger. Hennes pyttelille kompis Tim stod bredvid henne i en alldeles för stor stjärngossemössa. Jag misstänkte att Tim också himlade med ögonen, men det var svårt att veta eftersom mössan hade glidit ända ner på hans näsa.
”Ni behöver inte hålla koll på oss”, sa Juliet på svenska. ”När man åker första klass har man en personlig konduktör som passar en.”
Mamma är visserligen van vid att vi barn pratar svenska med henne, men ibland hittar hon inte något bra svar ens på engelska.
”Dumheter att fira Lucia för tidigt”, muttrade hon istället. ”Massa extra jobb.”
Egentligen var det ju inte jobbigare att hjälpa Juliet och Tim med dräkterna på torsdagen istället för på fredagen, men mamma behövde väl något att klaga på. Fast egentligen var hon sur för att Tim hade lyckats fixa en egen sovvagnskupé till sig och Juliet i första klass.
För trettio kronor!
”Knyt inte så hårt!” sa Juliet. ”Jag ska kunna sjunga också.”
De mindre barnen på vår skola skulle ha lussetåg på fredagen, eftersom Luciadagen hade råkat hamna på en lördag, och alla vi äldre hade lovat att inte säga något om det. Det var ju bättre att de fick lussa en dag för tidigt än att de missade det helt.
Jag tittade egentligen på kulturnyheterna, men Tim är mycket intressantare. Trots att han och Juliet har varit bästa vänner ganska länge nu begriper jag aldrig ett skvatt av den ungen.
Tim ser mycket yngre ut än han är och går alltid omkring med en gigantisk tweedkeps på huvudet. Juliet berättade att deras fröken hade försökt fått honom att ta av den, men då hade Tim kommit nästa dag och dängt ett läkarintyg i katedern. På något vis hade han fått en professor på Universitetssjukhuset att intyga att han måste bära mössa för att kunna tänka.
Tim är grym på sådant där. Dessutom har han alltid pengar och är en rackare på att göra affärer – som att köpa förstaklassbiljetter för trettio kronor. Jag hade gärna velat veta hur han bär sig åt, men det är ingen idé att fråga Tim. Han säger nästan aldrig ett knyst.
”Men hur gjorde du egentligen, Tim?” sa mamma till slut. ”Hur lyckades du köpa förstaklassbiljetter så billigt?”
Tim sa naturligtvis inte ett knyst. Han bara log hemlighetsfullt och lät stjärngossemössan sakta, sakta glida ner tills den täckte hela hans lömska lilla ansikte.
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |