NIONDE DECEMBER
En timma senare gick Minoo fortfarande och såg sig om över axeln.
”Shit, ska vi stanna och knyta skorna igen?” frågade hon. ”Bara för att kolla, liksom?”
Lucy tog henne under armen och drog henne med in på det stora varuhuset som heter Hansacompagniet.
”För det första har vi kollat typ sjuttifemton gånger redan”, sa hon. ”För det andra är det när man själv skuggar någon som man ska låtsas knyta skorna, inte när man är förföljd.”
Minoo kastade en sista blick bakom sig och nickade tveksamt.
”Okej …” sa hon. ”Och ni svär att ni inte har sett någon?”
Lucy gjorde scouthälsningen med tre fingrar mot pannan.
”Vi svär”, sa hon. ”Ingen skuggar Hemliga ögat utan att bli upptäckt.”
Jag nickade och klappade Minoo på axeln. Hon verkade lite lugnad.
Butikerna i varuhuset var ganska okej, och jag hittade faktiskt precis en sådan ljussläckare i mässing som jag visste att moster Lili önskade sig. Inte var den särskilt dyr heller.
Det var mysigt att gå omkring bland alla människor och känna lukten av pepparkakor och granris över allt. Och ännu var det flera veckor kvar till jul, så det skulle bara bli mysigare och juligare för varje dag som gick. På det hela taget borde jag ha varit riktigt glad.
”Vad är det, Peter?” sa Lucy efter en stund. ”Du är så tyst.”
Jag satte ifrån mig badskummet som jag hade funderat på till min storasyster Rebecka. Det luktade lite konstigt, och det var ändå för dyrt.
”Nej, det är inget”, mumlade jag. ”Lite varm, bara.”
Lucy frågade inte mer, men jag kände mig ännu mer obekväm. Jag hade inte ljugit, vare sig för Lucy eller Minoo - ingen hade följt efter oss från kaféet i Saluhallen, och det fanns ingen speciell anledning till att jag var så tyst.
Men det hade helt klart att göra med mannen i björnskinnsmössa som jag sett genom kaféefönstret. Han som kom inspringande några sekunder efter att Minoo hade ryckt ut både SIM-kort och batteri ur mobilen och vi hade snubblat ut på torget med jackor och mössor under armen.
Mannen hade sett stressad ut och han hade spejat runt i kaféet som om han letade efter någon. Fast vad betydde det? Ingenting, så klart. Jag försökte intala mig att mannen var försenad till ett möte med en kollega, eller att han hade glömt bort att han skulle träffa sin fru efter jobbet. Han var ju säkert en helt vanlig gubbe, bara.
Men hur jag än försökte kunde jag inte riktigt förklara bort GPS-mottagaren som mannen i björnskinnsmössa hade haft i handen.
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |