TIONDE DECEMBER
Petra verkade redan ha tagit jullov, fast det var flera veckor kvar av terminen. Åtminstone var hon borta flera lektioner varje dag, och ibland kom hon inte alls, fast jag hade sett henne gå hemifrån på morgonen.
”Peter, vet du något om det här läkarintyget?” sa svenskläraren Mathiasson och viftade med en lapp. ”Det här med Petras invuxna tånaglar?”
Egentligen gillar jag inte att ljuga, men jag fann mig snabbt.
”Nej”, sa jag och försökte se orolig ut. ”Men det verkar rätt allvarligt.”
Petra hade tydligen invigt Lucy i bedrägeriet, för hon suckade från sin plats borta vid fönstret.
”Ja, vi får hoppas att hon slipper sitta i rullstol resten av livet”, mumlade hon. ”Stackars barn.”
Men Petra satt naturligtvis inte i någon rullstol. Tvärtom låg hon och jäste i soffan framför teven när Lucy och jag kom hem efter sista lektionen.
”Jaså, där är du”, sa jag och slängde ryggsäcken i hallen. ”Hur är det med tånaglarna?”
Petra såg lite skuldmedveten ut.
”Sa Mathiasson något?”
Jag puttade undan hennes ben och vräkte mig i soffan.
”Han var sur”, sa jag. ”Men om du kommer till skolan klockan halv sju varenda morgon hela jullovet så kan han tänka sig att förlåta dig.
Petra bytte kanal.
”Han sa ingenting, alltså”, sa hon och höjde ljudet. ”Bra. Kolla på det här.”
Det var CNN, den amerikanska kabelkanalen som bara visar nyheter. Jag tittar aldrig på den, och knappt Petra heller, så jag var lite förvånad. Men jag tittade lydigt på inslaget som handlade om en japan som hade gripits i en lägenhet i Amsterdam. Holländska polisen hade hittat kidnappningsplaner i lägenheten och man misstänkte att japanen var en del av en större kriminell organisation. Han var tidigare dömd för vapensmuggling och hade suttit i fängelse i Mexiko.
”Och?” sa jag. ”Varför tittar jag på det här?”
Petra stängde av teven.
”För att den där japanen inte åkte fast ensam när han smugglade vapen”, sa hon nöjt. ”Jag hittade en artikel på nätet om det.”
”Så roligt för dig”, muttrade jag och nappade åt mig TV-bilagan. ”Skriv en dikt om det så kanske Mathiasson ger dig bra betyg.”
”Vill du inte veta vem han satt i fängelse med?” sa Petra. ”I två och ett halvt år.”
Jag ryckte på axlarna.
”Faktiskt inte”, sa jag. ”Men jag förmodar att du tänker berätta det i alla fall.”
”Jepp”, sa Petra och nickade. ”Han delade cell med en viss Grigorij Salamandra.”
10 | ||||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | * |