NITTONDE DECEMBER

WHAT A MESS!

"Schyssta, kan du inte bara googla på golfbanor+skåne?" sa Petra. "Vi kanske kommer på något som polisen har missat. "
Jag suckade.
"Petra, nu har jag datorn", sa jag. "Du kan googla golfbanor tills korna kommer hem när det blir din tur."
"Men, du sysslar ju bara med en massa trams!" sa Petra och drog en hand genom håret. "Som att sitta och messa med Oskar och Björn!"
Jag svarade inte. Vad jag väljer att arbeta med när det är min tur att ha datorn tycker jag är min ensak.
Dessutom hade jag faktiskt tänkt messa med Oskar och Björn.
"Stick nu", sa jag. "Jag har läxor att göra."
Just då plingade mitt MSN till och jag skyndade mig att sänka ljudet. Jag klickade upp fönstret som jag noggrant hade gömt bakom skoluppsatsen som jag (kanske) skulle skriva på senare.
Jag hade mycket riktigt ett nytt mess, men det var varken från Björn eller Oskar. Det var från någon som kallade sig Notnevs Erut.
"Vad sjutton?" muttrade jag och lutade mig framåt. "Vem är nu det här, då?"
Jag började läsa:

hej peter. dåliga nyheter tyvärr. har gått igenom alla anteckningsböckerna med era fall, och har hittills kunnat utesluta de du kallar "gömstället", "gengångaren", "arvtagaren", "skatan" och "juveltjuven". det betyder att vi bara har "tvillingarna", "spökskeppet" och "midnattsstjärnan kvar att jobba med. är du säker på att du inte har glömt något fall? N.E

"Nä, det stämmer", sa Petras röst strax intill mitt öra. "Åtta stycken ska det vara."
Jag ryckte till. Jag hade inte märkt att hon stod bakom mig.
"Ge tusan i att tjuvläsa mina mess!" sa jag. "Jag har ju inte ens hunnit kolla vem det är ifrån."
Petra höjde ett ögonbryn och såg på mig.
"Nu skojar du med mig", sa hon.
"Jag känner väl ingen sabla sabla Nosfett Epastrut!" fräste jag. "Dessutom är det Olle som har böckerna."
Petra pekade på skärmen.
"Och vem tror du det där är, då?"
"Vilken galning som helst, förmodar jag", sa jag. "För du tror väl inte på allvar att Olle har MSN? Han är ju typ hundra år!"
Petra la armarna i kors och såg på mig.
"Lille Peter", sa hon beklagande. "Lille, lille, lille plutt-Peter."
Jag försökte boxa till henne, men hon hoppade undan snabbt som en vessla.
"Vad heter Olles favoritdetektiv?" sa hon. "I böcker, alltså."
"Men, jättesvårt", sa jag och himlade med ögonen. "Ture Sventon, så klart."
"Och Notnevs Erut blir vadå baklänges?" sa Petra.
"Hur ska jag kunna ve ...", började jag.
Jag avbröt mig när jag insåg hur det låg till. Petra stirrade fortfarande på mig med ögonbrynet höjt och jag kände mig faktiskt lite dum.
"Jaha ...", sa jag och harklade mig. "Hm ... Coolt i alla fall att Olle har MSN!"