TJUGONDE DECEMBER

MATTA DECKARE

Vår mamma Leah och pappa David hade tagit hela historien med den hotfulla tomten ganska lugnt. Fram tills vår dörrmatta brann upp, i alla fall ...
"Det här går inte längre, Olle", skrek pappa i telefon. "Ni måste göra något!"
Det är inte ofta vår pappa blir riktigt upprörd. Men å andra sidan är det inte så ofta vår dörrmatta brinner upp heller.
Petra, Lucy och jag höll rådslag på mitt rum.
"Jag börjar faktiskt tycka alltihop är väldigt obehagligt", sa Lucy. "Vi kanske borde åka iväg någonstans?"
"Åka iväg?" sa Petra. "Det är ju bara fyra dagar kvar till julafton!"
Lucy nickade.
"Det är ju det jag säger", sa hon. "Vi borde sticka innan den där tomten sätter eld på mer grejer!"
Själv var jag inte särskilt rädd. Olle hade ringt tidigare på dagen och sagt att spaningarna gick framåt. Polisen hade ju redan lyckats utesluta de flesta av de skurkar som vi hade fångat genom åren, och för bara några timmar sedan hade även konstbedragarna som vi hindrade från att stjäla tavlan Tvillingarna i Stockholm fallit ifrån.
"Kom igen, Lucy", sa jag. "Du vet ju vem tomten är."
Lucy såg sur ut.
"Jaså, gör jag?" sa hon. "Det måste jag ha missat."
Petra petade på en tråd på mitt överkast.
"Nej, du har bara inte tänkt efter", sa hon. "Allt pekar på en enda person."
"Som var utklädd till tomte första gången vi såg honom", sa jag. "Och som har samma initialer i både för och efternamn."
"Precis", sa Petra och drog i tråden. "Och den fjanten kan du väl inte vara rädd för?"
Lucy såg tveksam ut.
"Om det nu är han", sa hon. "Det verkar otroligt att han skulle kunna tänka ut något sådant här själv."
Petra drog i tråden så det gick en maska i överkastet och jag smiskade till henne på handen.
"Det måste han ha gjort", sa jag. "De andra har inte haft permission på månader, medan han är ute på försök."
Petra funderade och gned sin hand.
"Ja, det undrar man förresten hur det gick till", sa hon. "Fängelsedirektören kanske var trött på att se honom."
Jag försökte rätta till maskan i överkastet, men det gick sådär.
"I alla fall", sa jag. "Om han inte kan hitta på något värre än att elda upp vår dörrmatta kan nog polisen hålla koll på honom."
Lucy suckade och la sig på rygg med händerna under huvudet.
"Jag önskar de kunde hålla koll på oss istället", sa hon. "Varför kan man inte få en polis som bor hemma hos en dygnet runt, som de gör i filmer?"
Jag anade att hon tänkte på Staffan Bengtsson och surnade till.
"Olle sa faktiskt något om det", sa Petra. "Han lovade att vi skulle få bevakning före julafton."
"Då är det nog bäst att han rappar på", sa Lucy och reste sig. "Eftersom det redan är dan före dan före dan före dan före dopparedan."
Hon rättade till sin tröja som hade glidit upp och började gå mot dörren.
"Vart ska du?" frågade jag.
Lucy stannade med handen på handtaget.
"Mamma kommer förbi och hämtar mig efter jobbet", sa hon. "Jag ska nog stanna hemma ikväll."
"Men, varför det?" sa jag. "Vi skulle ju se en film!"
Lucy skakade på huvudet .
"Jag vill kolla så allt är okej hemma", sa hon och öppnade dörren. "Vi har också en dörrmatta, förstår du, och jag råkar gilla den."