huvud

 

 

ELFTE DECEMBER

DUBBELTRUBBEL

"Klarade du inte ens fem ynka ord?", fnös Petra. "Och du ska vara chifferexpert!"
Jag brydde mig inte om att svara.
Om jag hade orkat kunde jag berättat för Petra att det var betydligt svårare att dechiffrera fem ord än femhundra. Det är faktiskt så. Ju fler ord man har att arbeta med, desto lättare är det att knäcka koden.
Men det kodade sms:et som vi fått av Staffan innehöll bara fem usla små skrutt-ord, och det var inte alls lätt att knäcka.
"Jag fattar fortfarande inte", sa Lucy. "Om polisen kan snappa upp tomtens sms borde de väl kunna se mottagarnumret också?"
"De kan de", sa Petra. "Men mottagaren har också kontantkort, så det hjälper inte."
Chiffret var egentligen ett av de enklaste och vanligaste, där varje bokstav bara har bytts ut mot en siffra. Varje A blir siffran 1, varje B blir siffran 2 och så vidare. Fast siffrorna kommer förstås aldrig i rätt ordning. Ånej, så lätt skulle naturligtvis stackars Peter Petrini inte komma undan.
"Jag skulle nog behöva minst ett sms till för att kunna knäcka det", sa jag. "Fast risken är förstås att tomten ändrar chiffret varje gång."
"Ändrar det?" sa Lucy. "Du menar så att A är siffran 8 ena gången och nästa gång siffran 12, eller något sådant?"
"Precis", sa jag och pekade på lappen som vi fått av Staffan. "En sådan här dubbelstavning, till exempel, kan vara nästan vilken konsonant som helst. PP i ordet STOPP, eller LL i ordet ALLA eller ..."
"Det där längst ner då?" sa Lucy. "Är det också konsonanter?"
Jag tittade på de två niorna som stod ensamma efter den sista punkten.
"Vet inte", sa jag. "Det kan kanske vara MM, som står för med mera, eller FF som betyder fortsättning följer, eller ..."
"Eller en signatur!" avbröt Petra.
Lucy och jag tittade på henne.
"Vadå signatur?" sa Lucy. "Som en signaturmelodi?"
Petra viftade otåligt med händerna.
"Nej, som en sorts namnteckning", sa hon. "Som när jag skriver lappar till dig i skolan."
Lucy såg tveksam ut.
"Vadå, du skriver ju aldrig någon namnteckning", sa hon. "Du undertecknar ju bara med PP."
"Exakt!" sa Petra. "Och om bokstaven P var siffran 9 i ett chiffer så hade min signatur varit 99!"
Jag kände hjärtat börja bulta. Petra kunde faktiskt ha rätt. Det var egentligen betydligt mer sannolikt att de två niorna i slutet av meddelandet var någons initialer än att de var en förkortning.
"Men i så fall ..." började jag.
"I så fall har vi fått en verkligt användbar ledtråd", sa Petra. "Då vet vi att vi letar efter en tomte vars förnamn börjar på samma bokstav som efternamnet."
Sidor ur mina fullklottrade skrivböcker om Hemliga ögats äventyr bläddrade förbi för min inre syn.
"Jag kan komma på åtminstone tre skurkar vi har satt fast som har dubbelinitialer", sa jag. "Det kanske finns ännu fler om man tänker efter."
Petra nickade nöjt.
"Då föreslår jag att du tänker efter", sa hon och lyfte telefonluren. "Så ringer jag Olle under tiden."