NIONDE DECEMBER

TVÅ DUSSIN RUSSIN

Att sitta uppe en hel natt och vänta på en hämndlysten tomte kanske inte låter särskilt kul, men det är faktiskt mysigare än man kunde väntat sig.
"Jag är inte ett dugg trött", sa Lucy när vi hade sett den tredje James Bond-filmen på raken. "Vad är klockan, egentligen?"
"Halv fem", sa Petra. "Är det någon mer än jag som är hungrig?"
Halv fem på eftermiddagen brukar jag på sin höjd vara lite lagom småhungrig inför middagen. Vid halv fem på natten, däremot, är jag tydligen fullkomligt utsvulten. Som tur är sover jag ju oftast då och slipper lida.
"Har ni verkligen ingen riktig mat hemma?" sa jag. "Pyttipanna, spaghettiringar, oxsvanssoppa - vad som helst!"
"Nej, har jag sagt", sa Lucy. "Du får ta flingor eller gröt."
"Eller Trail Mix", sa Petra. "Det är nyttigare än mat."
Jag fnös.
"Om folk verkligen hade försökt överleva på det där skräpet på riktigt skulle halva jordklotet fortfarande vara outforskat."
Trail Mix är en slags amerikanskt godis som Petra älskar. Hon har fullständigt gått på reklamen, som brukar visa hur upptäcksresande och andra äventyrare klarar alla strapatser tack vare sin förbaskade påse med Trail Mix. Ofta när vi ska göra något anstängande blandar hon sin egen variant. Otroligt löjligt, eftersom det egentligen bara är lite russin, nötter och kex.
Vi gick ner i köket och Petra och Lucy började göra gröt. Jag har lite svårt för just havregrynsgröt, så jag började rota runt i skåpen.
Lucys hus är gammalt och det finns hur mycket skåp som helst i köket. De har till och med ett sådant där gammaldags skafferi som man går in i. Det tog mig nästan fem minuter att snoka igenom alla hyllor och skrymslen. Tyvärr var det enda jag hittade en burk surströmming och två förstenade kanelbullar i en papperspåse.
Jämfört med den blandningen är till och med Trail Mix rätt gott.
"Var har du det där sabla scout-godiset, då?" sa jag surt.
Petra såg upp.
"Jaså, nu passar det", sa hon. "Det ligger i skålen på soffbordet i vardagsrummet."
Det var släckt i vardagsrummet, men jag brydde mig inte om att tända. Jag hittar i Lucys hus med ögonen förbundna, och skålen på soffbordet syntes hur tydligt som helst.
Det var först när jag stoppade en näve Trail Mix i munnen som jag började ana oråd.
"Vad sjutton?" muttrade jag för mig själv.
Det var något konstigt med blandningen. Den kändes till och med torrare och knastrigare än vanligt.
Med skålen i handen gick jag fram till strömbrytaren och tände taklampan. Efter några sekunder insåg jag vad felet var.
Det fanns inte ett enda russin i skålen.
"Men hallå?" ropade jag ut mot köket. "Vad är det för pucko som har ..."
Jag avbröt mig och blev stående med blicken fastnaglad på soffbordet.
Det var ingen som hade ätit upp dem. Russinen fanns kvar allihop, prydligt utlagda i tunna linjer på bordet.
Russinlinjerna bildade bokstäver, som i sin tur bildade meningen:
FEMTON DAGAR KVAR