SJUNDE DECEMBER

FUSK OCH RACKARSPEL

"Förresten, fick Olle tag på er?" sa vår låtsasmoster Lili plötsligt.
Vi såg upp från mahjong-brickorna.
"Olle?" sa Petra bredvid mig. "Har han ringt?"
Lili sorterade ett par av de små tjocka plastbitarna och nickade. Det är förstås bara moster som Lili är på låtsas. Finns gör hon alldeles på riktigt.
"Han sökte dig flera gånger", sa hon till Petra. "Din mobil var tydligen avstängd."
Petra slängde sig bakåt i soffan och fumlade upp mobilen ur framfickan.
"Tusan!" muttrade hon. "Sju missade samtal."
Hon reste sig och gick ut i hallen medan hon ringde svararen.
"Fort!" väste Lili. "Kolla om hon har några bambu!"
Lucy såg förebrående på henne.
"Men Lili", sa hon."Ska du fuska nu igen?"
"Jag fuskar aldrig", sa Lili surt. "Det var ju därför jag bad dig att se efter."
Lucy snörpte på munnen.
"Jag fuskar inte heller", sa hon. "Förresten är det Oskar som har alla bambu."
Vår klasskompis Oskar Sundberg bor bara ett par kvarter från Lili uppe i Professorsstaden. Förr tålde jag knappt se Oskar, men sedan han och Petra blev tillsammans är han helt okej. Jag har inte ens något emot att han hänger med oss hem till Lili efter skolan.
"Jag har ju knappt några bambu alls!" sa Oskar. "Inte jämfört med Peter, i alla fall."
Samma gamla visa, varenda gång vi försökte spela mahjong. Det började alltid som ett oskyldigt sällskapsspel, men slutade som en spionhärva av internationella mått.
"Jag har inte en enda bambu" ljög jag. "Fattar ni inte att det är Lili själv som har dem?"
Som tur var kom Petra tillbaka just då.
"Jag har goda nyheter", sa hon. "Och jag har dåliga nyheter."
Lucy gjorde en grimas.
"Å, varför är det alltid så?" stönade hon. "Varför kan ingen ha goda nyheter och ännu bättre nyheter någon gång?"
"Ta de goda först, åtminstone", sa Lili och rättade till sina brickor.
Petra harklade sig.
"De goda nyheterna är att vi definitivt kan utesluta skurkarna som vi satte fast när vi jagade Sveriges farligaste man", sa hon. "Ingen av dem har ens haft permission i december."
"Okej", sa jag. "Fast visste vi inte det redan?"
Petra blängde på mig.
"Jag är inte klar än", fräste hon. "Vi kan också stryka de där typerna som vi råkade på i rivningshuset på Stora Södergatan."
"När Peter trodde att han hade sett en gengångare, menar du?" fnissade Lucy.
Petra nickade.
"Olle har kollat upp dem", sa hon. "Det finns inte en chans att de kan ha varit på biblan under sagostunden."
Lili suckade lättat.
"Det var väl inte så tokigt", sa hon. "För att vara dåliga nyheter, menar jag?"
Petra rynkade ögonbrynen.
"Jag har inte kommit till de dåliga nyheterna ännu", sa hon och tryckte in mobilens högtalarknapp. "Det var bara de sex första meddelandena som var från Olle."
Det surrade till när telefonen ringde upp svararen, och den automatiska rösten sa:
"Vill du lyssna på dina sparade meddelanden?"
Petra tryckte yes.
Först hördes ingenting utom någon sorts brus, lite som en trafikerad gata.
Sedan hörde jag den viskande rösten och kände hur det krängde till i maggropen.
"Sjutton dagar kvar", väste rösten ur Petras mobil. "Tänk på det, skitungar!"