TJUGOFÖRSTA DECEMBER

Vår skola brukar alltid ha julavslutning i Allhelgonakyrkan, i närheten av Lasarettet i Lund. Men just det här året höll de på att renovera Allhelgona, så vi fick vara i Domkyrkan mitt i stan!
Jag gillar verkligen Allhelgona, men det är ju onekligen spännande att få tillbringa sista dagen innan jullovet i en kyrka som är nästan tusen år gammal.
Lucy skulle läsa högt ur Lukasevangeliet och Petra och jag hade satt oss längst fram för att höra ordentligt. Vi var nästan först och alla platser runt oss var lediga.
"Kan du hålla de här?" sa Petra och bredde ut sin jacka över se två stolarna till höger om mig. "Jag ska se var Oskar blir av."
Hon försvann bort mot den södra sidodörren där folk var på väg in och jag såg mig omkring i kyrkan.
Hur ofta jag än är i Domkyrkan på dagen kommer jag nog aldrig att glömma den gången då vi var där på natten. Det räcker med att jag blundar och drar in den svala luften genom näsan så kommer känslan tillbaka.
Det hade varit en ljum vårkväll under Karnevalen, strax efter att vi lärde känna miljardären Rulle Ståhlbeck. En massa märkliga figurer hade dykt upp i Lund och vi hade letts allt djupare in i en labyrint av mystiska händelser. Nu var Rulle försvunnen - kanske kidnappad - och vi var tvugna att hitta honom innan midnatt, då den hemlighetsfulla skurken Skuggan skulle kräva sin lösensumma ...
"Hej Peter", viskade en röst i mitt vänstra öra. "Får jag sitta här bredvid dig?"
Jag öppnade ögonen och vände mig om.
Ett bländande leende strålade mot mig och jag föll handlöst ner i två stora blå ögon. Tina Sjöberg i 9B, skolans snyggaste tjej, satt bredvid mig!
"Fl-gr-humpf", sa jag.
Det brukar låta så där när jag försöker säga något till Tina. Bara hon ser på mig så glömmer jag helt bort hur man gör när man pratar.
Tina börjar väl bli van, för hon bara fortsatte le och tog av sig jackan.
"Hyggligt", sa hon. "Jag vill inte missa Lucy."
Jag tog det säkra för det osäkra och nickade istället för att försöka prata.
Stolarna runt omkring oss fylldes snabbt av barn och föräldrar och Petra kom tillbaka med Oskar Sundberg i släptåg.
"Hallå Tina", sa Oskar. "Läget?"
Ibland kan jag fortfarande irritera mig på Oskar, fast han har blivit mycket bättre på sista tiden. Hur sjutton kan han vara så cool jämt? Oskar bara går fram till Tina och snackar med henne som med vem som helst. Han är väl för korkad för att vara rädd, kanske.
När alla hade kommit på plats gick en präst fram till mikrofonen och började prata om julen. Pappa har berättat att på hans skolavslutningar i Lund, för länge sedan, så hade de nästan en hel gudstjänst. Ofta var det hans egen pappa, min farfar, som predikade och tydligen var farfar mycket för att predika. Han kunde hålla på i timmar.
Men nu för tiden går ju allt mycket fortare, och efter bara några minuter tog vår rektor över mikrofonen. Hon pratade också om julen, men hon blandade in en massa om skolan och om niorna som skulle välja program till gymnasiet, så det blev inte så högtidligt. När rektorn hade slutat läste Mathiasson en dikt och sedan var det äntligen dags för Lucy.
Det blev nästan tyst i Domkyrkan när Lucy kom gående bortifrån absiden och stannade vid podiet ovanför trappan. Hennes ljusa hår blänkte i skenet från ljuskronorna och hennes ansikte var lugnt.
"Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas", läste hon med hög och klar röst. "Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien."
"Psst", sa en röst i mitt vänstra öra. "Peter, det här är till dig."
Jag sneglade åt vänster. Tina Sjöberg satt vänd mot mig med leendet uppvridet på full styrka och de bråddjupa ögonen glittrande. I handen höll hon ett kort med ett stort rött hjärta på.
"Glump", sa jag.
Jag tog emot kortet och la det i knät. Hjärtat bultade. Vad var det här? Inte kunde väl den snyggaste tjejen på högstadiet fråga chans på mig - en obetydlig liten sjätteklickare - mitt under julavslutningen? Visste hon inte att jag redan var tillsammans med Lucy?
Försiktigt öppnade jag kortet.

God Jul och ett Gott Nytt R!

Stora kramar till Hemliga Ögat från Tina

Jag suckade, och jag tror faktiskt det var mest av lättnad. Kanske, kanske lite av besvikelse också, fast jag tror inte det. Uppriktigt sagt vet jag inte riktigt vad jag skulle svarat om Tina verkligen hade frågat chans på mig.
"Fl-gr-humpf" eller "Glump", förmodligen.
Jag nickade åt Tina att jag förstod och öppnade kortet igen. Så fort vi kom ut skulle jag skriva in hennes R efter de andra bokstäverna i raden. Det började närma sig slutet nu, och snart skulle vi ...
Plötsligt blev jag medveten om ett ekande ljud omkring mig. Jag såg upp och mötte Lucys blick som stirrade argt på mig.
"... för att SKATTSKRIVA sig tillsammans med Maria, SIN TROLOVADE!" röt hon.
Jag rodnade och fumlade ner kortet i fickan. Hur skulle jag förklara för Lucy hur det låg till? Jag kunde ju inte gärna springa fram och berätta allt för henne mitt i Lukasevangeliet.
Lucy sänkte rösten en aning men hon fortsatte att blänga surt på mig.
"Ojojoj", fnissade Petra i mitt öra. "Jag tror en viss liten tjejtjusare kommer att få en jobbig eftermiddag."
Jag boxade till henne med armbågen och suckade igen.
Den här gången suckade jag knappast av lättnad, men det skulle väl ordna sig på något sätt. Lucy är inte långsint och kanske skulle hon glömma bort att vara svartsjuk när hon fick se den nya bokstaven.
Och jag hade ju trots allt fått ett kort med ett hjärta på av skolans snyggaste tjej!