FJÄRDE DECEMBER

Lucy sov över på lördagkvällen och innan vi gick och la oss diskuterade vi hur Olle skulle lyckas få fram ett vykort till oss på en söndag.
"Det kanske blir ett sådant där bud igen", sa Lucy.
"Eller brevduva!" sa Petra och fnissade. "Då får Peter öppna det."
Jag rös. Det kanske verkar jättelöjligt, men jag är faktiskt lika rädd för fåglar som andra människor är för ormar eller spindlar. Inte för att duvor är särskilt aggressiva, men de flaxar i ansiktet på en och de låter obehagligt. Och jag kan aldrig riktigt släppa tanken på att de är släkt med dinosaurierna.
Hela den natten drömde jag mardrömmar om stora fågelmonster som jagade mig, men jag hade inte behövt oroa mig.
Söndagens julkort damp in helt fredligt genom brevinkastet, och det mest skrämmande med det var dess tråkighet.
"Ska det där vara ett julkort?" sa Lucy och blängde på det. "Det var nog det minst mysiga jag någonsin sett utanför ett P-hus."
"Vem är det från?" sa jag.
Petra fnös.
"Hedvall, så klart", sa hon. "Det finns ingen annan som över huvud taget kunde ha köpt det."
Hon hade rätt. Kortet var från vår granne, tandläkare Sixten Hedvall som har sin praktik våningen under oss i huset på Lilla Fiskaregatan. När vi först kom till Lund var Hedvall en riktigt skum typ, och det var egentligen hans förtjänst att vår deckarklubb Hemliga ögat föddes. Men nuförtiden är han ganska normal, även om han fortfarande är onormalt tråkig.
"Vad står det?" sa Petra. "Läs högt, Lucy."
Lucy läste:

Jag hoppas det här kortet finner er vid
god (tand)hälsa och att allt går bra i skolan.
Behöver ni en paus i läxläsandet kan ni ju
alltid njuta av bilden på framsidan, ett
mycket snyggt och välskött skjutfält som
jag passerade på en bilsemester mellan
Skövde och Hallsberg sommaren 1974.
Olle Jacobsson bad mig skicka er en
hälsning och bokstaven P. Jag hoppas
det betyder mer för er än det gör för mig.

Hjärtliga hälsningar,
Sixten Hedvall

"Fy bubblan", sa Petra när Lucy hade läst färdigt. "Den typen kunde ta död på vilken julstämning som helst."
Lucy stoppade in kortet längst ner i tidningshögen under hallbordet.
"Vi fick ju en bokstav till, eller hur?" sa hon. "Hur långt har vi kommit nu?"
Jag öppnade min anteckningsbok och tittade efter.
"Enligt mina beräkningar har vi fått de två första orden imorgon", sa jag. "Det första har två bokstäver och det andra tre."
"Sedan skulle det komma ett till med tre, eller hur?" sa Lucy.
Petra nickade.
"Och det sista ordet ska ha sexton bokstäver. Det är förmodligen det viktigaste."
Jag skrev till Hedvalls P efter de andra bokstäverna i anteckningsboken och stängde den.
"Det ska nog inte vara några problem", sa jag. "Hittills är det ju en barnlek!"