ANDRA DECEMBER

Den andra december var en fredag och Petra och jag stapplade in i hallen vid halv tre-snåret, helt slut efter ännu en stentuff vecka i skolan.
"Jag går och lägger mig", gäspade jag. "Väck mig till Bolibompa."
"Visst", sa Petra. "Jag kan ju alltid läsa julkortet själv."
"Julkortet?" sa jag och var plötsligt klarvaken. "Vilket julkort?"
"Det där", sa Petra och nickade mot hallbordet. "Med cirkusen på."
Jag sprang fram till bordet och kollade på det lilla kortet. Framsidan var en ganska fin tavla med en cirkusprinsessa på en vit häst, en cirkusdirektör och en pajas i röd mössa.
"Det måste vara från Lollo och Lorenzo!"
Det var inte så svårt att gissa, eftersom Lollo af Cederforss är den enda cirkusprinsessa vi känner. Lollo är dotter till baron Nutte af Cederforss, en av pappas gamla kompisar från Lund. Hon bodde hos oss i New York när hon pluggade där, så hon känns som hela familjens vän. En gång hjälpte vi Lollo och hennes man Lorenzo när Lorenzos pappa Gio blev anklagad för att vara juveltjuv.
"Är de kvar i Tyskland?" frågade Petra. "Kan de verkligen turnera med cirkusen när det är så här kallt?"
Lorenzo har en liten cirkus som heter Luxor och både han och Lollo jobbar där.
"Vet inte", sa jag. "Men om du slutar tjata så kanske jag kan läsa kortet och få reda på det."
"Läs högt i så fall", sa Petra.
Det gjorde jag.

God jul på er, kära deckare!
Nu har vi ställt cirkusvagnarna på vinterförvaring i Tyskland
och tagit tåget hit till Mörkafors. Slottet har blivit så fint sedan
pappa rustade upp det! Han pratar ofta om er och Lucy, för det
var ju tack vare er som han hade råd.Våra tvillingar är nästan
ett år gamla nu, och vi är så glada att ni ville låna ut era namn
till dem. Peter tycker mest om att spela på sin leksakstrumpet,
medan Petra klättrar på allting och lurar ut sin bror på äventyr.
Känns det igen, möjligen? Vi hoppas allt är bra med er och
familjen och att vi hinner ses någon dag mellan jul och nyår.
Ni vet att ni alltid är välkomna till Mörkafors!

Många kramar från Lollo, Lorenzo och små-tvillingarna!

p.s. Bokstaven som er gode vän kriminalkommissarien bad oss skicka är ett E

"Ett E!" sa Petra. "Har du skrivit upp det?"
"Nej, tyvärr", muttrade jag och drog upp min anteckningsbok ur bakfickan. "Jag tycker det är så krångligt att skriva genom jeansen, men jag fixar det nu."
Jag öppnade boken och skrev till Lollos E efter bokstaven som vi hade fått av kriminalkommissarie Olle Jacobsson dagen innan.
"Du, Petra", sa jag. "Olle sa att det första ordet var två på bokstäver, eller hur?"
Petra nickade.
"Meddelandet bestod av fyra ord", sa hon. "Det första ordet hade två bokstäver, andra och tredje tre vardera och det fjärde ordet hade sexton bokstäver."
"Då har vi redan det första ordet klart", sa jag och gäspade igen. "Men jag undrar vad det kan vara för skumt ord som har sexton bokstäver?"
"S-ö-m-n-t-u-t-a, kanske?" sa Petra. "Nej, det är för kort. B-o-l-i-b-o-m-p-a-f-j-a-n-t ... Nej, tusan, det är också för ..."
Längre hann hon inte förrän jag jagade ut henne köket. Så trött att jag inte orkar jaga Petra när hon retas blir jag nog aldrig.