En promenad genom Lund
Agatha Christie, som var månadens idolporträtt i juni 2006, har skrivit massor av böcker som är riktig sommarläsning. Ofta utspelar de sig på den engelska landsbygden där den finurliga tanten Miss Marple löser de knivigaste mysterier, samtidigt som hon stickar koftor och ansar rabatterna. Eller så handlar de om Egypten - Agatha var mycket intresserad av arkeologi och gift med en berömd arkeolog - eller på lyxtåget Orientexpressen, eller på ett flygplan över Engelska kanalen. Böckerna är skrivna för länge sedan och det kan ibland vara svårt att känna igen sig i den gammaldags värld de utspelar sig i. Men de är oftast väldigt kluriga, hemskt spännande och väldigt mysiga.
Miss Marple hade förmodligen känt sig hemma i Lund på sommaren. På ytan är staden lugn och fridfull, men alla som har läst en petrinideckare vet att det sker mystiska saker bakom de prydliga planken och välklippta häckarna. Det är inte alltid man hittar ett mysterium på första försöket, men vi kan ju alltid ta en promenad genom Lund och se vad som dyker upp ...
Vi börjar uppe i moster Lilis kvarter i Professorsstaden. Där är lummigt och grönt nu, och det är inte lätt att tänka sig att detta är samma gata som på bilderna i vinteralbumet.
Utanför Botaniska trädgården, där Hemliga ögat spanar på den mystiska Skuggan i Arvtagaren, ser det också rätt fridfullt ut den här kvällen. Men vem vet? Vi fortsätter ner mot stan.
Den fina lilla Adelgatan i området som kallas Kulturkvadranten är typiskt ett sådant ställe som skumma typer skulle välja för att inte väcka uppmärksamhet ...
Fast vid närmare eftertanke skulle kanske Hjortgatan alldeles intill vara ännu bättre. Jag menar, vem skulle kunna tro att någon skum figur kunde bo så här fint? Nu verkar tyvärr alla på gatorna i Kulturkvadranten ha rent mjöl i påsen, men skam den som ger sig!
Vi går ner till Kyrkogatan, alldeles vid träden där Peter, Petra och Lucy sitter och tittar på Karnevalståget i Arvatagaren. Nu ska det väl börja hända saker!
Nä, det ser inte så lovande ut. Det är bara Domkyrkan som ligger där i kvällssolen, precis som den har legat i snart tusen år. Väldigt spännande när man tänker på det, men knappast ett mysterium.
Stadsbiblioteket, då? Där syns ju mystiska individer både i Arvtagaren och Gengångaren! Nix, bara en massa cyklar utanför glasdörrarna. Och böcker och studenter innanför.
Inte ens Lilla Fiskaregatan ser ut att bjuda på så mycket spänning en kväll som den här.
På Botulfsplatsen är det tomt ...
... liksom på Mårtenstorget. Nä, nu är det nästan så man vill ge upp. Fast om man inte kan hitta ett mysterium i verkligheten, så kan man kanske ändå få vara med om ett på låtsas?
Vi går och hyr "Mordet på Orientexpressenistället" istället, baserad på en av Agatha Christies bästa böcker.
Den får duga till imorgon och DÅ hittar vi alldeles, alldeles säkert något skumt!