Gengångaren
När jag var runt tio år smög jag upp på en vind i ett rivningshus tillsammans med mina kompisar Rikard och Per-Ola. På den tiden fanns det gamla ödehus mitt inne i Lund och man kunde hitta riktigt spännande saker i dem. Just den här gången hittade vi en papplåda med biljetthäften från gamla Lundabiografer som inte fanns längre.
I verkligheten hände det inte så mycket mer, men det var ändå tillräckligt spännande för att låta Peter vara med om samma sak i början av Gengångaren.
Rivningshuset som Peter smyger i när han ser gengångaren första gången var inte samma som det vi fann biljetterna i, men det huset har också funnits på riktigt. Liksom i boken revs det för några år sedan, och jag tror bara det är en parkering där nu.
Visst är mycket i böckerna sådant jag har hittat på själv, men ganska många detaljer är hämtade från verkligheten. Det händer till och med att detaljer i mysterierna - som jag oftast tycker är helt påhittade - inträffar i verkligheten efter att jag har skrivit om dem. Det visar väl både att verkligheten är mer sagolik än vi tror, och man aldrig är så påhittig som man skulle vilja vara ...
Ganska många barn har frågat vad en gengångare är. Det är helt enkelt ett gammalt ord för spöke - någon som går igen. Men även om man är rädd för spöken behöver man inte vara så rädd för att läsa böckerna om Peter och Petra. De kan vara lite kusliga ibland, men de är ju först och främst deckare, inte spökhistorier.