Detta är det sista avsnittet av Petrinideckarnas julkalender för i år, men om du har missat något avsnitt kan du läsa allihop här från Juldagen och framåt. Vill du tävla har du ända till Nyårsafton på dig att skicka in chifferlösningen hit.
GOD JUL!

TJUGOFJÄRDE DECEMBER

Det blev faktiskt en riktigt bra julafton.
Petra och jag var uppe tidigt och såg på TV med Juliet, och pappa satte igång med jul-lunchen redan vid halv tio. Lunch och lunch, förresten. Det heter så, men när den serverades klockan fyra var jag vrålhungrig. Som tur är finns det alltid en massa skålar med nötter och russin och annat godis framme under julen. Man tager vad man haver!
Lili var den första gästen som kom, och strax därefter dök tandläkare Hedvall och Putte Snus från tobaksaffären upp. Det var knytkalas, så Lili hade med sig Janssons Frestelse och Putte Snus en jättegryta med risgrynsgröt. Sixten Hedvall ställde stolt fram en gul plastspann med rotmos som han hade lagat själv.
Alla i familjen hade fått bjuda två personer var, så vi blev ganska många till slut. De flesta kände inte varandra sedan tidigare, men pappas gamla klasskamrater, Rebeckas kursare och Rickys simmarkompisar samsades riktigt bra kring smörgåsbordet. Petra och jag hade bjudit Lucy och hennes mamma Birgitta, Oskar Sundberg och Staffan Bengtsson, och Juliet hade bjudit Tim och hans tama husspindel Fjodor.
Jag undrade lite vem av dem som skulle ge oss julkortet med den sista bokstaven i Olles chiffer. Att kortet inte skulle komma med posten visste jag ju redan och det verkade inte så troligt att Olle skulle ha ordnat överlämningen någon annanstans än hemma hos oss. På julafton går man ju inte ut så mycket.
Men ingen av de inbjudna verkade ha något julkort att ge oss. Först trodde jag att den som hade kortet bara hade glömt bort det, men när jag hade stirrat menande på alla i tur och ordning och bara fått förvirrade leenden till svar insåg jag att det nog inte var så. Nåja, Olle hade ju inte gjort oss besvikna hittills, så kortet skulle säkert komma så småningom.
När faten var tomma vid halv-åttatiden och alla gäster gick hem blev det nästan lite tomt. Famlijen, inklusive Lili och Emma, samlades runt granen, och pappa tittade på klockan.
"Nä, jag får nog sticka ut och köpa en tidning", sa han.
"DET KOMMER INGA TIDNINGAR PÅ JULAFTON!" skrek hela familjen, inklusive Lili och Emma, i kör. Vi är nämligen inte födda i farstun.
Men den här gången var pappa beredd.
"Det gör det visst det", sa han. "Jag kollade med jourbutiken, och det finns faktiskt en mexikansk datatidskrift som kommer ut just idag. Jag bad dem ta hem ett nummer till mig."
Han försvann ner i hissen och efter fem minuter bankade det på bakdörren.
"Ho, ho, ho!" hojtade tomten när Juliet sprang för att öppna. "Finns det några snälla barn?"
"Det gör det säkert", sa Rebecka och drog fram en stol åt honom. "Fast inte här."
Juliet hyssjade ilsket på henne, men tomten verkade inte ha hört. Han slog sig pustande ner på stolen och började dra fram paket ur sin säck.
"Finns det någon som heter Petra?" sa han.
Det här året hade tomten en heltäckande rödkindad gummimask med ovanligt tjockt vitt skägg på sig. Masken i kombination med den halvtaskiga imitation av dalmål han talade gjorde det lite svårt att förstå vad han sa.
"Sa du verkligen Petra?" sa Petra. "Eller menar du Peter?"
Tomten böjde sig fram och läste på paketet igen.
"Nej, Petra står det", sa han. "P-E-T-R-A."
Petra reste sig.
"Bäst att kolla", sa hon och neg när hon tog emot paketet. "Man vill ju inte åka på någon av Peters nörd-presenter av misstag."
Jag vet inte vad hon menade med nörd-presenter, för jag fick bara coola grejer. En CD-box med blueslåtar, en halsduk med The Strokes på och en liten penna som lyste när man skrev. De andra fick också ganska fina saker ur tomtens säck, och när den var tom reste han sig.
"Jag ser att ni har en massa klappar under granen också", sa han. "Det är väl lika bra att ni tar dem själva, så flyger jag vidare till nästa familj."
Vi vinkade av honom vid baktrapporna och lämnade dörren öppen så pappa skulle kunna komma in när han 'kom tillbaka' med sin tidning.
"Kan vi börja dela ut resten medsamma?" sa Petra så fort vi kom in i vardagsrummet igen. "Eller måste vi vänta på pappa?"
"Vadå, vänta på mig?" sa en röst från fåtöljen bakom granen. "Jag sitter ju här."
Det var pappa!
Vi stirrade på honom. Han hade samma kläder på sig som när han gått för att köpa tidningen och verkade inte det minsta andfådd.
"H-hur sjutton gjorde du det?" stammade Petra. "Du gick ju ut g-genom dörren för tio sekunder sedan!"
Pappa såg oskyldig ut.
"Dörren? Moi?" sa han. "Jag har suttit här ända sedan jag kom tillbaka från affären."
Han höll upp en datortidning med spansk text på omslaget, som för att visa hur oskyldig han var.
"Fy, vad skumt!" viskade Juliet i mitt öra. "Tänk om det var den riktige tomten!"
Pappa hörde henne.
"Klart att det var", sa han. "Och jag har en känsla av att han kommer tillbaka vilken ..."
Bank, bank, bank.
Bultningarna från bakdörren lät plötsligt ganska olycksbådande. Jag hade varit så säker på att det var pappa innanför gummimasken att jag inte ens hade funderat på vem tomten annars kunde vara. Olle och Maj var bortresta och Staffan Bengtsson skulle ta ett tåg för att hälsa på vänner i Stockholm. Hedvall skulle jag ha känt igen medsamma, och Putte Snus också ...
Bank, Bank, BANK!
"Stick och öppna nu", sa pappa. "Tomten ska väl inte behöva stå i trappan och frysa på självaste julafton!"
Petra gav mig en blick och jag nickade. Tillsammans smög vi fram till bakdörren, vred ljudlöst om nyckeln ...
"Nu!" väste Petra och ryckte upp dörren.
Tomten stod tyst framför oss i den dunkla hallen med handen utsträckt framför sig.
"V-vad vill du?" sa Petra. "V-vem är du egentligen?"
Tomten svarade inte. Han bara fortsatte att stå där med armen utsträckt. Plötsligt såg jag att han höll ett rött kuvert i handen.
Jag tog kuvertet, fick fram det lilla kortet som låg i och öppnade det med darrande fingrar:

Bara ett kuvert med någonting i
God jul önskar storebror M

Petra böjde sig fram och läste över axeln på mig. Vi läste om kortet och sedan läste vi om det en gång till.
"Max?" viskade Petra till slut. "Är det du?"
Tomten drog av sig masken och innan vi förstod hur det gått till stod vår storebror Max där i hallen och log mot oss.
"Vad är ni för detektiver egentligen?" skrattade han "Det är väl klart att det är jag!"

EPILOG

Sent på julaftons kväll satt jag på mitt rum och kämpade med tjugofyra små papperslappar som jag lagt ut på skrivbordet. Det var alla bokstäverna vi fått under december och jag försökte förgäves få ordning på dem. De tre första orden var lätta, eftersom de hade kommit i ordning, men hur jag än flyttade om de sexton bokstäverna i det fjärde ordet begrep jag inte vad det skulle bli. Något med "dans", kanske, eller "namn"? Ibland trodde jag till och med att det skulle vara något om "stjärt", men det verkade bara för löjligt.
"Kom in", ropade jag när det knackade på min dörr.
Max stack in huvudet. Det spratt fortfarande till i magen av lycka varje gång jag såg honom, fast han hade varit hemma i flera timmar nu.
"Hur går det?" sa han.
Jag suckade.
"Början går bra", sa jag. "Men det sista ordet är jättesvårt."
Max kom in och ställde sig bakom skrivbordet och kollade på lapparna.
"Äh, du klarar det lätt innan midnatt", sa han. "Du har ju alltid varit en stjärna på chiffer, Peter."

SLUT