ELFTE DECEMBER

Varken Petra eller jag var särskilt förvånade när mamma kom dragande med ännu ett julkort från USA nästa morgon.
"From guess who?" sa mamma och höll upp det tecknade kortet med ett hemlighetsfullt leende.
"Auntie Debbie", gäspade Petra över flingorna. "Tror du vi är feppa, eller?"
Mamma såg lite snopen ut.
"How did you know?" sa hon.
"Men kom igen, mamma", sa jag och bredde smör på en rostad macka. "Vi fick kort från Connie igår, då kommer naturligtvis Debbies idag."
"Precis", sa Petra. "Tvillingar blir alltid ihopklumpade."
Mamma suckade.
"Ja, ni borde ju veta", sa hon och räckte kortet till Petra. "Era stackare."
Det har faktiskt varit rätt skönt att växa upp med tvillingmostrar i familjen. Connie och Debbie avskyr att bli behandlade som en enda person nästan lika mycket som Petra och jag gör. Ofta när mamma och pappa har velat köpa likadana grejer eller kläder till oss så är det Connie och Debbie som har stoppat dem. Det är nog både Petra och jag ganska tacksamma för.
Petra ryckte åt sig kortet så fort att jag knappt fick en skymt av det och började läsa.
"Vad står det?" frågade jag.
Petra viftade otåligt åt mig att vara tyst.
"Kan du inte läsa högt?"
"Men det står bara en massa om en bilutflykt hon gjorde i helgen med sin nya pojkvän."
Pojkvän. Typiskt Debbie. Hon är nästan sextio år själv och gubbarna hon dejtar brukar vara mellan sjuttiofem och döden, men de är alltid hennes boyfriends ändå. Precis som det rynkiga, kedjerökande tantgänget som brukar komma på Debbies grillfester i trädgården alltid bara kallas The Girls.
"Vad heter den här gubbstrutten då?"
"Nicholas Nickleby", sa Petra. "Han är hälften nepales, hälften Navajo-indian."
Hm. Det lät som en ovanligt skum pojkvän, till och med för Debbie. Och var inte Nicholas Nickleby en figur i en bok eller något?
"Vart åkte de?"
"Över hela Kalifornien, verkar det som", sa Petra. "Från Napa till National City, Needles, Newport Beach, North Hills, North Hollywood och Norwalk."
När man går i amerikansk skola, som Petra och jag gjorde fram till sexan, pluggar man USAs geografi jättenoga. Inte för att jag kom ihåg särskilt mycket om Kalifornien, men jag var ganska säker på att vinodlingarna i Napa Valley låg rätt många timmar med bil från North Hollywood. Och om jag inte hade helt fel så låg Needles på andra sidan alldeles där Kalifornien, Arizona och Nevada möts. Man måste nog ha en Formel 1-bil och köra som en galning om man skulle hinna till alla de där platserna på en helg.
"Det låter som en ganska konstig utflykt", sa jag.
Petra såg upp.
"Tycker du utflykten är konstig?" sa hon. "Det är väl konstigare att hon har glömt skriva vilken bokstav Olle gav henne!"
"Jo, fast hon kanske ...", började jag, men Petra avbröt mig.
"Hon berättar varenda liten detalj om den här Nicholas", sa hon. "Till och med att hans New Foundland-hundar heter Nippy, Nutty och Noddy, men någon bokstav nämner hon inte."
Och då plötsligt förstod jag. Alltihop var så typiskt Debbie att jag började skratta.
"Jag tror varken Nippy, Nutty eller Noddy finns på riktigt", sa jag. "Inte Nicholas heller, och jag tror inte ens Debbie gjorde någon utflykt."
Petra stirrade på mig.
"Vadå?" sa hon. "Varför skulle hon ljuga om något sådant?"
"Hon ljuger inte", sa jag. "Hon säger precis som det är."
Petra såg fortfarande ut som ett levande frågetecken när jag tog upp min anteckningsbok ur fickan på morgonrocken och skrev till Debbies bokstav efter de andra i raden. Det känns rätt bra att få vara först med den rätta lösningen ibland.
"Vad skriver du?" sa hon. "Vet du vilken bokstav hon menar?"
Jag reste mig från bordet och nickade.
"Naturligtvis, din närsynta neandertal-nörd", sa jag och gick för att ringa Lucy.