Montmartre i Paris

Stadsdelen Montmartre var en gång i världen i en egen liten by. Innan dess, på Romartiden för två tusen år sedan, var den bara ett berg med ett tempel helgat åt krigsguden Mars. För lite mer än hundra år sedan, när den unga stockholmsflickan Cornelia Gripenschiöld reste dit för att studera konst, var Montmartre ett centrum för målare, författare och filosofer. Många av nittonhundratalets viktigaste konstverk, böcker och tankar föddes faktiskt på Montmartre.

Utsikt från Montmartre mot Eiffeltornet

Om man råkade missa att Montmartre är ett berg när man knogade uppför de branta gatorna till toppen, så förstår man det så snart man får syn på utsikten. Man ser precis hela Paris därifrån, och lite till!

I det här huset, Rue Gabrielle 49, bodde den unga konststudenten Cornelia Gripenschiöld under de sista åren av 1800-talet och de första på 1900-talet. Huset var fullt av konstnärsateljéer och en av Cornelias närmaste grannar var en spansk målare som hette Isidro Nonell.

Cornelia hade förmodligen inte känt igen sig om hon hade sett Rue Gabrielle idag, men vissa saker ...

... som det här härliga huset snett över gatan, har kanske inte förändrats så mycket på hundra år.

Mycket i Montmartre handlar fortfarande om konst, precis som på Cornelias tid. Det finns många gallerier i kvarteren och man ser ofta konstnärer stå och måla av utsikten från toppen av kullen.

På toppen av kullen Montmartre ligger också den vackra kyrkan Sacre Coeur (uttalas sackre kör). Den höll på att byggas medan Cornelia bodde i Paris. Den var faktiskt inte färdig förrän 1919, så hon hann inte se den färdig förrän hon flyttade hem igen.

Däremot fick hon vara med om att inviga "le funiculaire", eller bergbanan (en sorts hiss som går på räls) i backen intill Rue Gabrielle. Den byggdes sommaren 1900, precis när det var som varmast och vagnarna var förstås inte lika moderna som den du ser längst ner till vänster på bilden. Men det måste varit rätt härligt ändå att slippa de jobbiga trapporna!

Tunnelbanan, eller Métron, var också en nyhet som kom sommaren 1900. Från början var alla stationsskyltar lika vackra som den här, men tyvärr revs många och ersattes med tråkigare. Jag vet inte om Cornelia någonsin åkte tunnelbana i Paris, men den i Stockholm vägrade hon i alla fall sätta sin fot i. Fast det är kanske inte så konstigt - hon var ju nästan åttio år när den byggdes.

När man läser Cornelias dagböcker kan man få för sig att hon var en riktig tråkmåns. Och visst, hon var gammaldags och lite försiktig av sig, men hon var också en ung flicka som alla andra. Bland annat gick hon på date (fast det hette inte så då) med en stilig ung konstnär på den här teatern, som då hette Theatre de Montmartre. Konstnären hette Carlos Casagemas och dog bara något år senare. Kanske var hans död en del av förklaringen till varför Cornelia ofta verkade så sorgsen som äldre.

Så här såg Casagemas ut som död, enligt en tavla som en berömd vän till honom målade.

Om du vill veta mer om Montmartre kan du fråga efter reseböcker på biblioteket. Det finns också många filmer som utspelar sig där., och två av de senaste kan man hyra i de flesta videoaffärer. Den franska filmen "Amelie från Montmartre" är rolig och visar lite grann av hur det ser ut i Montmartre nu, medan "Moulin Rouge" med Nicole Kidman och Ewan McGregor är en vacker fantasi om tiden när Cornelia Gripenschöld var en ung konststuderande i samma kvarter, för mer än ett århundrade sedan.